LYDNADSTRÄNING - www.fassigesgard.se

"Varför spendera tid och energi på att lydnadsträna sin hund?
Framförallt för att det är så roligt att se hur hunden utvecklas av träningen. Precis lika intressant är att märka hur kontakten mellan mig och hunden utvecklas i samma takt

Att ha någon sorts struktur i sin träning är bra, och vad kan vara lämpligare än att börja med momenten i den lättaste lydnadsklassen. Här kan alla kan vara med!

Hur man lär in de olika momentet är en smaksak. Vad som är viktigt är: att veta vad målet är - så att man lär in rätt saker - och framförallt att hunden upplever träningen som rolig. Hundar lär som bekant mycket långsammare än vi människor och därför måste allt repeteras väldigt många gånger så att hunden känner igen sig och förstår vad vi menar!"
Memea Mohlin

PLATSLIGGNING I GRUPP

För en ung och sprallig hund kan det vara en svårighet att tävlingen börjar med att ligga stilla!
För det är precis det domaren vill se; att hunden kan ligga tyst och stilla i två minuter och inte låta sig påverkas av de andra hundarna eller helt enkelt tröttna på att ligga kvar.

Avståndet mellan förare och hund är ca 20 meter. Avståndet mellan de liggande hundarna är ca 5 meter.
Momentet börjar, så även tidtagningen, i och med att tävlingsledaren ber förarna att lägga sina hundar och avslutas först när föraren gått tillbaka till hunden och hunden åter intagit sin utgångsställning.
Om hunden lägger sig snabbt ner är ointressant, (momentet börjar först när föraren lämnar sin hund) viktigare är att den ligger tryggt, det vill säga lugnt och tyst.

Börja på mattan
Börja träningen i lugn och ro. Gärna inomhus och helst när hunden inte är alltför pigg och busig. För många hundar känns det meningslöst att ligga still och inget göra. Ett sätt att knyta upp hundens koncentration kan vara att lägga en godbit strax framför hunden och neka hunden att ta den.
Låt hunden ligga och hypnotisera godbiten en helt kort stund och avsluta genom att själv plocka upp godbiten och ge den till hunden. Försöker hunden resa på sig eller tjuva godbiten behöver du inte säga så mycket men lägg genast en täckande hand över godbiten. Börja sedan om från början igen.
Gå alltså inte ifrån hunden till en början utan var helt nära så att du kan lägga en hand över godbiten om hunden skulle försöka tjuva. Förvänta dig inte mycket i början utan ge hunden redan efter en mycket kort stunds koncentration, den belönande godbiten.
Nästa svårighet blir förstås att kräva mer av hundens tålamod. Låt inte hunden få avsluta övningen med att ta för sig själv utan var alltid tydlig med att det är du som talar om när tiden är ute.

Distraktioner
Om vädret tillåter kan ni gå ut och träna, men det är dumt att börja träna platsliggning i lera eller snöglopp! Ute är det inte lika uppenbart om godbiten ligger strax framför hunden eller om du bara låtsades lägga ut godbiten.
Börja med att repetera momentet på den nivå ni gjorde det inomhus. Avancera därefter med att låtsas att du lägger ut en godbit och ta sedan några steg från hunden. Belöna alldeles snart genom att gå tillbaka och ge hunden en godbit. Försök att se ut som om du plockade upp något du förut låtsades lägga ut!
Som vanligt är det viktigare att avancera långsamt och ständigt lyckas än att hasta fram och få en hund som då och då lyckas smita upp och iväg.
När hunden kan ligga och vänta oavsett om den tror att det ligger en godbit framför den eller ej, kan du börja att försvåra ytterligare genom att lägga in distraktioner. Börja röra på dig själv, lugnt till en början och därefter på ett lite roligare sätt. Gå några steg och lägg ifrån dig en boll som du någon minut senare går och plockar upp igen.
Innan ni far iväg på en tävling ska hunden ha klarat av att bollen kastas förbi den eller att en hund sprungit tvärs över planen, att en människa gått förbi och ropat hej eller dylikt. Har allt det där inträffat kan du vara lugn när du står och väntar.
Känner hunden att du är lugn blir det tio gånger lättare för den att ligga kvar än om den känner att du är nervös.

Tänk på kroppsspråket
Står du en bit från hunden och stirrar på den kan hunden uppfatta det som att du är arg. I sina försök att blidka dig är risken stort att hunden reser sig och ödmjukt kommer fram till dig.
Stå därför och flacka med blicken under platsliggningen, vänd dig lite snett från den så att det snarare är din sida än din framsida som är vänd mot hunden. Titta förbi hunden åt vänster och sen åt höger. Korta och snabba ögonkast som försäkrar dig om att hunden ligger kvar men som inte känns belastande för hunden.
Agera snarlikt när du går tillbaka till hunden. Går du rakt emot den upplevs du lätt som hotfull. Stirrar du dessutom hunden i ögonen är risken stor att du puttar bort hunden med din blick eller får den att rulla runt och visa magen.
Gå gärna tillbaka som om du var på väg till en punkt två meter till vänster om din hund. När du kommit upp bredvid hunden kliver du bara två steg till vänster så är du intill din hund igen. Ytterligare förstärker du dina vänliga avsikter om du kisar lite samt väter dina läppar med tungan.

Sitt upp
När du kommit tillbaka till hunden kan du gärna sätta dig på huk intill den och belöna den liggande hunden med några godbitar.
Gör det hela lugnt.
Ju stimmigare du låter hunden bli desto större blir risken att hunden förknippar din återkomst med skoj och glam och börjar förekomma dig. Då reser den sig innan du sagt att den får lämna sin plats.
När hunden fått sina godbitar kan du be den att sätta sig upp och därefter avmätt säga ”hopp och lek ” åt den. På så sätt lär du hunden att slutet på momentet inte är så tjosan och inte heller är något att längta så vansinnigt efter.

TANDVISNING

Din hund skall klara att visa tänderna! Tandvisningen är ett test av hundens tillgänglighet. Tack vare detta moment ska domare och funktionärer vara försäkrade om att inga bitska hundar deltar under tävlingen.
Momentet visar om hunden utan vidare låter en främmande person bli så närgången att vederbörande får titta på dess tänder.

Det här momentet är obligatoriskt. Vilket som helst av de andra momenten kan föraren välja att avstå från (självfallet med betygsavdrag) men när det gäller tandvisningen går det alltså inte att hoppa över det momentet om man vill genomföra resten av tävlingen.
Visar hunden aggressivitet mot domaren eller påtaglig rädsla underkänns den och avstängs från vidare tävlande, denna dag. Bara att åka hem och träna mera så att nästa tävling fungerar bättre.
För att göra det lite enklare för hundarna har många domare tagit för vana att börja momentet med att hälsa och ta föraren i hand och först därefter koncentrera sig på hunden. Om hunden är lite glad gör inte det så mycket men den får inte försöka komma undan tandvisningen vare sig genom att glatt studsa runt, skyggt gå undan eller sätta sig till motvärn.

Börja träningen i tid
Förhoppningsvis har du redan vant hunden redan sen den var en liten valp vid närgångna undersökningar. Ändå lättare blir det om du även låtit andra människor titta närmare på hunden någon gång då och då. Om så inte är fallet är det hög tid att börja träna!

Sitt på golvet med din hund och visa att du har en godbit som väntar. Fingra hunden i ansiktet en kort stund och låt den sedan få det goda. Gör om flera gånger och bli allt mer närgången. Sluta innan det blir för mycket för din hund. Extra viktigt är det, om din hund inte nöjer sig med att gå undan, utan även har tendenser att freda sig.
Din hund får definitivt inte upptäcka att den kan morra sig ur en jobbig situation. Först när du själv kan titta på din hunds tänder utan bekymmer är det dags att låta andra komma med i bilden.
De flesta hundar visar tack och lov inga sura miner. Vanligare är nog att hunden satsar på att hamna som en boa fast med en bred slickande tunga runt halsen på domaren.
Låt inte personen som ska titta, agera barskt eller på något annat vis mot din hund. Hur din hund agerar är alltid ditt problem och ditt ansvar.

Sitt still!
Första träningspasset kan börja med att du kräver av hunden att sitta still vid din sida när personen (tandskådaren) går förbi er på nära håll utan att titta på hunden. Nästa steg är att låta tandskådaren komma fram och hälsa på dig (undviker att titta på hunden). Hur du hälsar är självfallet ointressant, att hunden sitter kvar som du bett den är desto viktigare.
Glömmer hunden bort sig ser du genast till att hunden hamnar på sin bakdel intill din sida på nytt. Gör sedan om hälsningen. Så fort hunden anstränger sig och sitter kan du låta människan gå vidare och själv belönar du din hund med en godbit.
Övningen går alltså ut på att din hund ska respektera att du bett den att sitta och stanna och det oavsett om en trevlig människa kommer förbi eller inte.
När ni kommit så långt i träningen att hunden klarar av att sitt still när människan hälsar kan du låta henne få stryka din hund över kinden helt lugnt. Återigen, låt inte din hund besvara hälsningen utan kräv av den att stilla sitta kvar.
Låt tandskådaren sakta bli allt mer närgången. Klarar hunden inte av att sitta still utan lyckas resa på sig får tandskådaren genast räta på ryggen och dra sig undan. Belöning blir det endast för hunden om den sitter still under tiden som någon fingrar på den. Kräv inte för mycket av den glada hunden.
Tanken är inte att du ska lära din hund att ”uthärda” utan att den ska förstå att lönar sig att låta någon fingra på den.
Anledningen till att den glada hunden hoppar runt är ofta att hunden vill vara artig. När den får ögonkontakt med en person vill den vänligt hälsa mer aktivt och får då oftast problem med att sitta kvar.
Genom att undvika all ögonkontakt mellan figurant och hund brukar det vara lättare att klara av övningen. Så småningom ska hunden även klara av ögonkontakt, men genom att undvika det i början blir det lättare för hunden att förstå vad övningen går ut på.

Den misstänksamma
eller rädda hunden
Sättet du tränar den misstänksamma hunden på är faktiskt ganska snarlikt det du gör med den glada hunden. Lär hunden att det är lönsamt att vara stilla.
Tidigare var det föraren som belönade hunden med godbitar (tittaren var ju redan för rolig) nu är det istället tittaren som belönar hunden. Föraren ser till att hunden är stilla, den andre personen kommer för varje träningstillfälle sakta allt närmare och blir allt mer närgången, men bjuder hela tiden på godbitar.
Låt alltid tittaren börja med att samtala med föraren, vara fysisk och ta i hand innan hon/han börjar koncentrera sig på hunden. Det är mycket bra om tandtittaren kan undvika att ta ögonkontakt med den osäkra hunden.
Är hunden rädd och misstänksam är det bättre att tandtittaren står upp när ni tränar. Är hunden rädd och vill dra sig undan kan det vara lättare om personen sitter på huk. Det viktiga är att hunden inte ska få någon som helst uppmuntran för fel beteende. Lyckas hunden hota tandtittaren och få denne att backa är all tidigare träning som bortblåst.
Med andra ord är det viktigt vem du väljer som tandtittare. Be endast de som är genomtrygga i umgänget med din hund att titta. All tveksamhet genomskådar hunden blixtsnabbt.
Tvinga dig aldrig på en hund oavsett om den är misstänksam eller rädd. Att tvinga sig på någon är att göra övergrepp på vederbörande.
Anledningen till att hunden visar miss-tänksamhet eller rädsla beror på bristande förtroende. Hunden som har ett fullgott förtroende för sin förare har inte misstanken om att föraren skulle utsätta sin hund för en farlig situation.

FRITT FÖLJ OCH LINFÖRIGHET
Det absolut viktigaste i all lydnad är att hunden kan gå fot, med som utan koppel. Är kopplet på kallas det linförighet och är hunden okopplad heter det fritt följ.
När hunden går fot ska den gå bredvid sin förare med huvud eller bog i jämnhöjd med förarens knä och inte släppa den positionen även om föraren svänger eller ändrar tempot.

Var gång föraren stannar ska hunden (utan att föraren säger något) genast sätta sig intill föraren. När föraren åter börjar gå får hon på nytt säga ”fot” åt hunden.
Anledningen till att det är så viktigt att hunden kan gå fot är att momentet ingår i princip alla moment oavsett klass. Så om hunden t.ex. går för långt fram eller strax bakom föraren kommer ekipaget få neddrag i så gott som alla moment på grund av en och samma sak: hunden har missuppfattat var någonstans vid förarens sida den ska gå när den går fot.

Vad vill domaren se?
Domaren vill se att hunden har förstått att det är vid en viss punkt intill föraren som hunden ska befinna sig på under hela fotgåendet. Så om hunden stundtals svajar ut från föraren eller trängs med densamma, om den ibland går för långt fram eller bak blir det neddrag. Dessutom ska hunden gå rakt fram och inte på tvären eller skutta fram.
Det står däremot inte någonstans i reglerna att hunden ska titta upp på sin förare. De flesta förare har dock upptäckt att hunden har lättare att behålla sin position och snabbt bli uppmärksam på att föraren stannar eller svänger om den gör det.
Domaren föredrar att få se en hund som utför momentet glatt och villigt. De ledsna svansarnas tid är förbi. Ju högre upp i klasserna man kommer, desto tydligare blir det att de som kammar hem de riktigt höga betygen har hundar som tycker att lydnadsmomenten är jättekul.

Ser lätt ut
Det låter inte så svårt att lära hunden att gå intill ens sida, de flesta hundar tycker också att det tränas väldans mycket på detta. ”Jaja, det där”, säger många hundar och tycker att de kan slarva över det hela på en kvart. Men det är ungefär som att dansa. Alla kan väl stuffa runt lite men att få dansen att se lekande lätt ut tillsammans med sin partner, oavsett rytmen och svängarna, det är det som är utmaningen.
Med andra ord så måsta man träna och åter träna med sin hund för att den ska förstå vad ordet fot går ut på. För att hunden ska acceptera all denna träning måste föraren lyckas med att bygga upp hundens förväntan och få den att ha tålamod och vänta och vänta ytterligare lite men fortsätta vara övertygad om att snart, snart kommer människan att stanna och belöna.
Hur man lär hunden att gå fot kan göras på 100 olika sätt. Här kommer ett sätt som motiverar många hundar.

Skapa förväntan
Om hunden inte har någon förväntan på att något kul eller gott strax ska komma har den heller inget som helst tålamod. Din första uppgift är därför att lära hunden att det strax kommer en belöning som den väldigt gärna vill ha.
Locka med dig hunden genom att visa att du har några godbitar i din vänstra hand. Så fort du känner hundens näsa mot din hand stannar du upp och delar du med dig en godbit. När hunden svalt godbiten visar du att du har fler och börjar gå igen. Så fort hunden är där och bökar med sin nos mot din hand stannar du på nytt och ger den en godbit.
Tänk dig för och titta efter var du har din hund. Håller du handen för långt ut åt sidan blir det för mycket luft mellan dig och hunden. Är handen för långt fram kommer hunden att vara det med. Håller du handen på utsidan av ditt lår eller ännu längre bak får du en hund som snarare går bakom dig än vid din sida.
För egen del brukar handen oftast hamna i min ljumske. Men är hunden av liten modell får jag gå och böja mig precis i början.
Kanske undrar du nu om inte hunden ska behöva anstränga sig alls, bara kasta sig över förarens hand för att få godis! Jepp, den första veckan ska det ”regna” godis i hundens tycke!

Bli snålare
Andra veckan är hunden förhoppningsvis rätt övertygad om att det finns många godbitar att hämta. Gör precis som tidigare men var nu lite snålare med håvorna. Så länge hunden bökar och fixar med din hand kramar du bara åt om godbitarna och fortsätter att gå.
Så fort hunden ”ger upp lite” det vill säga slutar att fiffla med din hand men, innan den givit upp så mycket att den lämnat din sida, stannar du upp och ger hunden en godbit. (Du har inte så många sekunder på dig!) Strax har din hund upptäckt att det inte längre lönar sig att putta på din hand däremot att det lönar sig att gå och titta upp mot din hand.
Börjar du på det här stadiet utan att först haft en vecka med ”godisregn”, kommer tiden mellan att din hund slutar fiffla med din hand och att den lämnar din sida vara så kort att du inte hinner belöna. Förvänta dig nu inte mycket, först behöver hunden bara gå några steg intill dig för att du ska stanna och ge den en godbit.
Öka sakta antalet steg innan du belönar. Du vinner på att skynda långsamt. Var gång hunden ger upp kontakten har du förlorat något av dess förväntan istället för att bygga upp den som det var tänkt.

Metodens fördelar
Skulle du tappa hundens koncentration börjar du med att banna dig själv som stegrat svårigheten för fort! Stanna sedan och vifta lite med handen så att hunden får doft på din godbit och följer med dig igen.
Det är nog här jag framförallt ser fördelen med den här metoden. Det är så lätt att motivera hunden och få den koncentrerad. Man slipper tjata på sin hund (det är så svårt at tjata och låta riktigt glad) utan det är bara att sätta handen (med godbiten) mot hundens näsa och vips är den villig att följa med igen.
Den andra fördelen är att det där med hundens position. Hunden går ju precis bakom din hand, bestäm dig för var du vill att din hund ska gå och håll sedan din hand precis framför hundens nos. Går hunden i ”fel” position är det bara att du flyttar din hand lite.
I början delar du ut godbitarna frekvent, efter ett tag blir du lite snålare. Nästa steg blir att börja svänga åt olika håll med målsättningen att hunden ska fortsätta att befinna sig i exakt position vid din sida. Viker du av för snabbt kommer hunden att halka på efterkälken eller glida ut från din sida.
Kom ihåg att det inte är hunden som ska hänga med dig nu i början utan det är du som ska vara så tydlig att hunden tycker det är lätt att förstå vart du är på väg. Var därför tydlig med att bromsa precis innan du viker av åt vänster. Kryp ihop något och vänd dig tydligt åt höger strax innan tar klivet i den riktningen.

Halter
När du stannar ska hunden genast sätta sig ned vid din vänstra sida. (Enligt reglerna kan hunden även förbli ståendes vid din sida. Det låter kanske lättare men jag har aldrig någonsin sett ett ekipage praktisera den varianten.) Stanna långsamt och precis som ni stannat lyfter du handen ett par cm rakt upp samtidigt som du säger "sitt".
Strävar hunden efter din hand kommer den försöka följa med och eftersom den blir lite längre när den sitter är chanserna rätt stora att den nu kommer att slå ned sin rumpa. Belöna hunden genast som den satt sig.
Hamnade hunden snett intill dig? Tänk efter, lät du den vänstra handen glida iväg åt höger strax innan du sa sitt? Hunden reagerar för små skillnader och glider din vänstra hand iväg bara lite åt sidan syns det snabbt i hur hunden sitter.
När hunden har lärt sig göra halt är det många förare som inte tänker sig för utan enbart belönar hunden i halterna. Resultatet blir snart en hund som är okoncentrerad under gång och uppmärksam i halterna, för det är ju bara de som lönar sig.
Ett annat vanligt misstag är att man utför momentet alltför tävlingsmässigt och utgår och/eller avslutar de flesta övningar med hunden sittandes intill sig. Men alla dessa halter får lätt en sövande effekt på hunden.
Om du börjar med att busa och stimma upp hunden lite för att sedan be den att sätta sig vid din sida har du garanterat tappat effekten på din busiga uppväckning.
På en tävling får ni alltid börja momentet ur utgångsposition (föraren står still hunden sitter intill föraren) men när ni tränar är det en fördel om ni ofta börjar mitt i momentet. Be hunden sluta upp vid din sida och så fort hunden gjort det; börja träna på momentet.

Tempoväxlingar
Gå några steg rakt fram, spring två steg innan du börjar gå igen. Belöna hunden om den är kvar vid din sida. De flesta hundar blir ystra av springandet. Börjar du med att springa en sträcka på säg tio meter uppfattar hunden det lätt som om det nu är tjo och tjim och slut på fotövningen. Låt därför springandet bli rätt stillsamt i början.
Gör gärna små, små långsamma springsteg och sluta lika snart som du började. På så vis lär du hunden att springandet inte är någon lekinvit från din sida utan en variant på att gå fot. Låt springandet, i den takt hunden förstår, bli alltmer naturligt och snabbt.
Domarna vill se en tydlig skillnad i hastighet mellan gång och språng. Lär hunden att den inte ska halka efter när du börjar springa utan att det lönar sig att vara med redan vid första steget (du hejdar dig genast och belönar) likväl som det lönar sig att vara uppmärksam på ditt första steg i nedsaktningen.

Belöningen
Stanna var gång du ger hunden en godbit. Ingen hund klarar nämligen av att fortsätta att titta upp samtidigt som den äter, då sätter de i halsen. Målet är att hunden ska gå och titta upp på dig när den går fot. Låter du hunden gå vid din sida och äta accepterar du också att den går och tittar ned.
Så fort hunden svalt godbiten fångar du upp den på en ny godbit (fångar upp hundens koncentration) och först när hunden är med på vad du gör börjar du gå på nytt. Börjar du gå med hundens tittandes åt något annat håll, kommer hunden inte vara med de första stegen utan hitta fram först en liten stund senare. Här tränar vi på precision inte på nått halvdant tjafs.
Men hunden tittar ju inte på mig, den tittar på min hand! Titta ner en gång till på din hund. Befinner sig inte din hand ganska precis mitt emellan din och hundens blick? Om du tog bort handen för en sekund skulle du då inte möta din hunds ögon? Så visst tittar din hund nu på din hand och fortsätter att göra det fast godisutdelandet sakta blir mer sällsynt.
Efter ett tag (några månader) har du inte ens godis i vänster hand. Godbitarna finns i höger hand eller i vänster ficka. Men även fortsättningsvis är det alltid ur vänster hand som hunden får sina godbitar. (Delar du ut godbitarna med höger hand har du snart en hund som strävar efter att nå din högra sida vilket medför att hunden går för långt fram och sätter sig snett för att lättare kunna möta upp din högra hand.)
Ge aldrig ifrån dig en godbit om hunden inte tittar upp på dig eller ännu värre om den tittar åt annat håll. Belönar du fel beteende finns risken att hunden uppfattar det som att det lönar sig mer att titta bort än att titta på dig.
Belöningen skall alltså till en början delas ut mycket frekvent, därefter endast om hunden inte fifflar med din hand. Nästa steg är att din hand ligger mot ditt ben, först med godbit i, därefter utan godbit. Slutligen låter du handen svänga med när du går (gå normalt) och belönar hunden när den gått fint vid din sida en lite längre stund.
I tävlingsfärdigt skick går hunden och tittar upp på dig och det kommer inte att synas att du lärde din hund att gå fot genom att fokusera din vänstra hand.

Linförighet
Tränar du hunden så här kan du få linförigheten helt ”gratis”. Häng bara på ett koppel men agera för övrigt precis som om det var fritt följ ni höll på med.
Personligen tränar jag ytterst sällan på linförigheten. Tränar man på ovannämnda sätt går hunden fot för att det lönar sig att befinna sig i den lovvärda positionen, kopplet blir helt ointressant.
Själv åkte jag iväg till en tävling för några år sedan och skulle tävla för första gången med en liten flat-fröken. Först när jag kommer fram till tävlingsplatsen inser jag att vi aldrig tränat på linförighet. Så när vi ställde upp oss för först momenten låtsades jag bara ta av kopplet och var noga med att inte på något sätt sträcka det så att hon skulle bli medveten om det...!
Därefter gjorde vi återigen ett fritt följ, fast för utomstående var det linförighet. Det fungerade utmärkt.

LIGG UNDER GÅNG

D etta moment börjar med att ekipaget går fot några meter innan föraren får besked att lägga hunden. Föraren ger sitt kommando under gång, det vill säga utan att stanna upp eller titta ned på hunden och fortsätter att gå rakt fram.
När föraren gått ett tiotal meter från hunden ombeds han/hon stanna och vända sig om, för att sedan återvända till hunden och be hunden att sätta sig upp.

Det viktigaste av allt i detta moment har jag ännu inte nämnt och det är förstås att hunden lägger sig så snabbt den någonsin kan. Helst ska den slänga sig ”handlöst” ned.
När du tränar på detta moment är det endast det du ska ha för ögonen: hur göra för att hunden ska lägga sig så snabbt som möjligt!

Hur gör din hund?
På vilket sätt lägger sig din hund helst? Mycket grovt generaliserat lägger sig flertalet raser som är mindre än schäfern genom att ”dyka” , det vill säga genom att slänga ned framtassarna först. Schäfrar och större raser föredrar ofta att lägga sig ned genom att vika sig bakåt.
En gång såg jag en fantastisk hund på en inomhustävling. Den la sig i luften och landade sen. Men det har jag bara sett en gång...
Titta på din hund, hur gör den när den lägger sig snabbt t ex när den leker med en annan hund...?
Försök alltid att jobba med din hund och inte mot dess naturliga förutsättningar.

Hunden som lägger sig bakåt
Har du en hund som viker sig bakåt kan du försöka med varianten ”S-ligg”. Ha en godbit i din vänstra hand precis framför hundens nos. Låt hunden gå vid din sida något steg, stanna upp och för handen något uppåt samtidigt som du säger sitt.
Så fort hundens bakdel kommit i marken för du handen nedåt och sen framåt samtidigt som du säger ligg. Din hand rör sig först uppåt därefter nedåt och slutligen framåt. Du ritar ett c i luften precis framför din hund.
Går du för snabbt fram, det vill säga, börjar du föra handen nedåt innan hunden satt sig tillräckligt mycket, kommer hunden att ställa sig upp och endast att böja ned huvudet efter din
Är hunden någorlunda bevandrad i momentet fot kommer den att börja sätta sig så fort du stannar upp. Nyttja det och låt hunden vara på väg ned i halten innan du skjuter till ordet ligg och för handen nedåt. Efter ett tag kommer din hjälp att låta som S-ligg.

Hunden som ”dyker”
Nästa metod är till en början ganska snarlik men används till hundar som föredrar att lägga sig framåt. Börja den här träningen med hunden sittandes. Står hunden är risken stor att den kommer gå ned i en lekinvit (låter rumpan hänga kvar i luften) när du för handen nedåt.
Busa med din hund så att den är lite uppe i varv. Sätt dig mittemot den sittande hunden och håll en godbit strax ovanför dess nos. För handen riktigt snabbt nedåt i en L-formad rörelse. Är hunden angelägen att nå godbiten kan du vara så lyckosam att hunden slänger fram båda framtassarna och därmed lägger sig ned. Öppna handen du har under hundens nos och ge den godbiten.
Många hundar föredrar att sätta framfötterna strax framför varandra och på så vis ”tassa” ned till liggande position. Börja i så fall med att busa upp hunden bättre.
Är hunden loj kommer du aldrig få fram ett bra läggande. Be hunden sitta och för godbiten uppåt så att hunden sträcker sig rejält efter den. Precis som hunden tappar fotfästet i sin strävan efter godbiten (variant av ”sitta vackert”) för du istället godbiten nedåt. Många hundar välter då framåt varpå de hamnar i en liggande position.
När hunden börjar begripa vad ditt ligg, i alla fall vad din handrörelse betyder, kan du ställa dig bredvid den sittande hunden.
Gör på samma sätt som tidigare, men tänk på att göra rörelsen med din vänstra hand (aldrig den högra)! Försök därefter låta hunden starta från en stående position, säg ”ligg” och för din egen hand riktigt snabbt ner i marken. Öppna din hand genast hunden lagt sig ned och ge den gobiten.

Låt handen visa vägen
Vid det här laget hoppas jag att du kommit på hur du ska göra för att hunden ska lägga sig snabbt eller åtminstone hyggligt snabbt oavsett om den lägger sig framåt eller bakåt.
Du har fram till nu fört en hand med en godbit i, snabbt nedåt framför hunden. Ta undan godbiten (håll den i höger hand) och gör precis samma handrörelse som tidigare med din vänstra hand. Lägger sig hunden lika snabbt som förra gången hämtar du genast en godbit ur den högra handen och ger din hund. När hunden accepterar att du inte längre har godiset i din vänstra hand (att den handen endast visar vägen) men går med på att lägga sig snabbt ändå kan du avancera till nästa steg.
(Tjatet om höger och vänster hand bottnar i att hunden ständigt kan se din vänstra hand, du kan alltså göra mindre och mindre rörelser med vänster hand där höger i stor utsträckning syns helt eller inte alls. Hur gör du en minimal rörelse med din högra hand?)

Förminska handrörelsen
Tidigare har din hand följt med ända ned i backen, gör nu rörelsen något kortare. Låt den vänstra handen göra en snabb rörelse nedåt men hejda den två decimeter från marken. Är hunden övertygad om att det inte finns något godis i din hand är chanserna stora att den kommer lägga sig snabbt.
Tror hunden däremot att du har gott i handen kommer den bara att härma din hands rörelse dvs göra en rörelse nedåt för att sedan, precis som din hand, röra sig uppåt igen.
Var inte rädd för att testa dig fram när du tränar. Hur liten handrörelse kan du göra innan hunden börjar förändra sitt agerande? Om hunden inte lägger sig eller gör det långsammare vet du var gränsen går för tillfället.
Gör bara om och låt handen denna gång vara mycket tydlig. Gör sedan om igen och låt handen göra något mitt i mellan de två tidigare handrörelserna. Det allra, allra bästa är om din handrörelse försvinner så sakta att hunden inte ens märkte att den blev allt mindre.
Låt aldrig din handrörelse bli mindre på bekostnad av hundens hastighet att lägga sig ned. I långa loppet kommer dylikt agerande bara att fördröja tävlingsdebuten. Skynda långsamt så behöver du inte reparera dina misstag.
Belöna hunden 8 av 10 gånger genast den lagt sig.
Det är ju läggandet du vill belöna inte att hunden kan ligga. Sammankopplar inte hunden belöningen med hur den la sig kommer den förstås att börja lägga sig på ett mer bekvämt sätt.

Träna med bollen
En tredje variant för att få hunden att lägga sig kan ske med hjälp av en boll. Börja med att busa lite och kasta bollen ett par gånger åt din hund. Se därefter ut som om du tänker kasta igen (själv knixar jag då med knäna, samtidigt som jag för armen uppåt, i höjd med mitt huvudet) men säg istället glatt och snärtigt ”ligg”. Strunt samma hur hunden lade sig, bara att den gjorde det, och kasta iväg bollen som hunden genast får fara efter.
Gör om detta några gånger.
Säg återigen ”ligg” men förvänta dig nu lite fart från hundens sida. Anstränger hunden sig inte kastar du inte heller bollen. Utmana istället hunden och agera frestande med bollen. Säg därefter ”ligg” lika fartigt igen.
Så här i början av träningen av detta moment är tanken inte att hunden ska lägga sig och bli liggandes. Vad du ska lära den är att om den dyker ned får den lika snabbt fara upp och efter bollen! Är hunden angelägen om bollen brukar det inte vara så svårt att få den att snabbt kasta sig i backen i förhoppning att strax få fara iväg.
Hur stimmig ska man låta hunden få bli? Tyvärr går den frågan inte att svara på, det handlar mer om hur lätt din hund varvar upp och ännu mer på hur bra den kan hantera sin egen stress. Blir hunden ”prillig” byter du moment till ett lugnare eller avslutar leken helt (utan på något sätt banna hunden) och fortsätter vidare på er promenad.

Med hunden vid sidan
När hunden reagerar på att du ser ut som om du strax ska kasta bollen och svarar med att slänga sig i backen, låter du hunden få got fot med dig. Gör hunden beredd på att något strax kommer att hända och gör därefter den välbekanta knixningen samtidigt som du säger ”ligg”.
Lägger hunden sig kastar du genast bollen bakåt och låter hunden få skena efter den. Förstår hunden inte gör du om och är tydligare i dina gester. Är hunden däremot med på noterna kan du snart börja mixtra med din kroppsrörelse och låta den sakta bli allt mindre.

Ligg och stanna
När hunden snabbt lägger sig på ordet ligg trots att du inte längre gör några gester, kan du börja koncentrera dig på att hunden ska bli kvar också i liggande position. Har du tidigare tränat på sitt eller ligg och ”stanna kvar” lär det knappast bli några problem. Uppmana hunden att lägga sig precis som tidigare men tillägg lika snabbt ordet ”stanna”. Belöna genast om hunden hejdar sig. Förläng därefter stunden hunden ska ligga kvar innan belöningen kommer.
Men belönar du endast hunden som lagt sig och blivit liggandes kommer du på sikt få en hund som inte har brått att lägga sig. Belöningen kommer ju först en lång stund senare. Behåll därför belöningen på träning så att den för det mesta kommer precis som hunden snabbt lagt sig. Lägger sig hunden långsammare än den brukar, uteblir förstås belöningen.

Från ligg till sitt
Visst kan din hund ordet sitt. Men tro inte att den kommer att begripa vad du menar när du första gången ber den att sätta sig upp! Att sätta sig ned är faktiskt en helt annan rörelse jämfört med att sätta sig upp, eller hur?
Håll en godbit framför hundens nos och för den sedan uppåt samtidigt som du säger sitt de första gångerna så har du snart en hund som begriper vad sitt betyder även om den ligger ursprungligen.
Tänk på att alltid undvika stereotypa ageranden när du tränar din hund. Gör du alltid likadant från gång till gång kommer hunden snart att börja förekomma dig. Går du tex jämnt tillbaka och ställer dig intill din hund och sedan säger sitt har du snart en hund som sätter sig upp redan när du börjar närma dig.

INKALLNING
Momentet börjar med att föraren lämnar den sittande hunden. När föraren gått cirka 15 meter från hunden ombeds hon/han att stanna och vända sig om och sedan kalla in hunden.
Hunden ska genast springa i hög fart mot sin förare och väl framme, sätta sig på förarens vänstra sida.

Vad domaren vill se, är att hunden genast kommer på inkallningen, att den springer i hög fart till föraren samt att den sedan sätter sig i korrekt position (dvs rakt och tätt intill förarens vänstra ben).

Inkallning är ett moment som gärna kan delas upp i tre delar. Den första är förstås att lära hunden att sitta och bli kvar trots att föraren tar några steg från den.
Andra delen är att hunden ska förstå att den ska springa riktigt snabbt bort till föraren.
Den tredje är att lära hunden vart den ska ta vägen när den kommer fram till föraren, det vill säga hur den ska göra loven så att den hamnar i korrekt position intill föraren.
Själv fick jag lära mig att endast dela upp momentet i två delar. Sitt och stanna kvar och sedan resten.
Men om hunden ska lära sig del två och tre samtidigt kan resultatet lätt bli en hund som inte har så brått in eller en hund som springer snabbt in men som stannar genom att bromsa mot förarens knä. Det där sista ger inte några gratispoäng (tvärtom) och kan dessutom göra rätt ont.
Anledningen till att det blir så är att en hund som rör sig i stor hastighet behöver stor yta för att svänga (och i annat fall behöver den stanna mot något) medan en hund som rör sig långsamt lätt och smidigt kan vända på en femöring utan att tappa balansen.

Träna tekniken
Genom att först lära hunden tekniken; hur den ska göra svängen för att hamna på rätt ställe intill föraren, blir det lättare för hunden att kombinera hög fart med precision.
Så fort hunden kan sitt och stanna kan du börja träna på positionen. Denna träning är i stora delar densamma som i fotgåendet, där ska ju hunden också hamna i rätt position var gång föraren gör halt. Eftersom rörelsen kommer igen på så många ställen i lydnadsarbetet lönar det sig att ge den mycket tid och nötande i anspråk.

Loven in till föraren kan göras på tre olika sätt.
Den gamla och bortdöende varianten är att hunden går in på förarens högra sida, springer runt bakom föraren och sätter sig på dennes vänstra sida. Nackdelen med denna metod är att den tar något längre tid och framförallt att många hundar lär sig att de är utom synhåll för föraren bakom dennes rygg.
Den europeiska varianten på ingången är att hunden först sätter sig mittemot föraren för att därefter på förarens kommando göra loven in till föraren.
Den tredje ingången är att hunden gör en lov till vänster och in till förarens vänstra sida.
Värt att komma ihåg är att det är tillåtet att byta ingångar från moment till moment. Hunden kan alltså tex springa runt föraren i apporteringen men komma raka vägen in till den vänstra sidan i inkallningen!

Loven till vänster
Själv föredrar jag varianten direkt in till den vänstra sidan. Sätt hunden mittemot och backa max en meter från den. Visa hunden med vänster hand att där finns en godbit och locka hunden att följa efter din hand.
Gör en stor båge åt vänster och låt den fortsätta bakom dig så långt din arm räcker och därefter framåt och till sist uppåt (sitt). Helst ska hunden vara så långt bakom dig när den svänger runt att den hinner bli rak i kroppen och kan ta ett steg fram in till din vänstra sida innan du för handen uppåt, varpå hunden sträcker sig upp och rumpan lätt åker ned. Vänder du upp hunden för tidigt kommer den att hamna snett eller framför dig.
När du gör det här ska du se din hand som en magnet och hundens nos som en annan. För man en magnet snabbt från den andra tappar den snabbt sin appellerande förmåga. Men ser du till att inte föra bort den första snabbare än att den andra hinner med, kan du styra magnet två väldigt väl.
För alltså inte din hand snabbare bort från hunden än att hundens nos ständigt är inom en cm avstånd från din hand.

Rätta aldrig in hunden
När både hunden och du fått snits på det här (för hundens del lär det ta några veckor av daglig träning) kan du låta din hand göra en allt mindre och sedan allt diffusare rörelse.
Hamnar hunden på rätt plats belönar du den. Hamnar den på något sätt skevt ber du hunden att stanna kvar och ställer dig själv mitt emot och ber hunden göra om loven. Rätta inte in hunden, du lär den bara en handling som ni inte har någon användning av.
Under en tävling har du ingen som helst nytta av att hunden kan rätta in sin bakdel, lär den istället att göra rätt från första början.
Tänk på att denna rörelse kommer tillbaka i så gott som samtliga moment. Tror hunden att det är tillåtet att sitta lite hur som helst intill din sida kan det bli mycket kostsamt för er.
Ett av de absolut vanligaste betygsneddragen är ”sned halt” eller ”snett sittande” som det också kallas.

Sträckan in
Parallellt med att du lär hunden att hamna rakt vid din sida kan du träna på att den ska komma snabbt till dig. Sätt hunden och be den vänta, gå själv femton, tjugo meter från den.
Kalla in hunden och kasta samtidigt mycket tydligt en boll över axeln på dig själv. Bry dig inte om någon lov in till din sida utan låt hunden springa direkt bort till bollen. Lär hunden att förknippa sträckan till dig med att jaga efter ett ivägrusande föremål. Får hunden den uppfattningen kommer farten inte att bli något problem i framtiden.
Efter ett tag kan du låta kaströrelsen bli allt mindre. Till slut kan du vara så diskret att du ibland bara droppar bollen bakom dig själv. Om du gjort det eller bara låtsas att du droppat bollen, vet hunden först när den tittar in bakom dig.

Listiga gynnare
Fortsätt dock att göra kaströrelsen samtidigt som du kallar in. När ni kommit en bit på väg kan du börja med att antingen kasta genast eller först när hunden satt sig vid din sida.
Min egen hund var under en period smartare än jag. Då förtiden gjorde jag inte alltid rörelsen i samma veva som jag kallade, ibland kastade jag först när hunden hunnit halvvägs. Det var där min hund kom på det.
Han startade i bra tempo men saktade ned något efter ett par meter. Angelägen om hundens fart kastade jag då bollen i syfte att få honom att accelerera. Hur lång tid det tog vet jag inte men plötsligt inser jag att hunden har lärt sig att han kan påverka mig. Han har upptäckt att om han saktar ned farten lite så lyder jag genast och kastar bollen bakåt...

Sätt ihop delarna
Den dag din hund vet hur den ska göra loven in till din sida utan att du behöver hjälpa den på något sätt och även att den ska springa snabbt bort mot dig om avståndet är stort, först då är det dags att sätta ihop delarna. Ju säkrare hunden är på loven in, desto lättare kommer den att få det den dag du pusslar ihop de två delarna. Är hunden osäker på loven kommer den behöva sakta in långt tidigare för att klara av att göra den.
De första gångerna kan du låta avståndet mellan dig och hunden vara rätt måttligt, därmed kommer hunden inte att få upp någon ordentlig fart. Förbered hunden på så sätt några gånger innan du tar ut fullt avstånd. Förhoppningsvis kommer hunden vid det här laget vara så van vid uppgiften att den klarar att springa fort och precis intill dig slå i tvärbromsen och sedan göra loven.
När man kommit så långt att hunden i princip kan utföra momentet tävlingsmässigt gäller det att variera momentet så hunden inte börjar förekomma sin förare eller slarva. Minst lika viktigt är att föraren ser till att behålla hundens lust att utföra momentet.
Låter man hunden ofta utföra det tävlingsmässigt tar det tyvärr mycket kort tid innan hundens intresse att göra det rappt och precist är helt förlorat.

STÄLLANDE UNDER GÅNG
Detta moment påminner väldigt mycket om läggande under gång. Det enda som skiljer är att hunden nu ska stanna och stå kvar och inte lägga sig.

För förarens del är den enda skillnaden att denne ska säga stå där hon förut sa ligg. Precis som i läggandet vill domaren se att hunden prydligt följer med och går fot.
När föraren ger sitt kommando ska hunden genast stanna tvärt och bli kvar stående. Föraren fortsätter vidare bort från hunden i ca 10 m. Där ombeds föraren att vända sig om och sedan gå tillbaka till hunden.
Momentet är slut när föraren stannat och vänt sig mot hunden.

Godisvarianten
Låt hunden få gå och kika efter godbiten du har i din vänstra hand. På så vis är den uppmärksam och alert på din vänstra hands förehavanden. Säg ”stå” precis samtidigt som du stoppar in godbiten i munnen på din hund och själv stannar vänd mot hunden eller precis mittemot den. (Stannar du vid dess sida missuppfattar hunden lätt ditt kroppspråk och tror att du gör en halt varpå den kommer att sätta sig.)
Upprepa gärna ordet ”ståååå” så länge hunden är upptagen med godbiten den har i munnen. (De flesta hundar står lugnt kvar så länge de har något att tugga på. Så fort de svalt börjar de gärna röra på fötterna igen.)
Etsa gärna in ordet ”stå” genom att ge hunden flera godbitar på raken och upprepa med berömmande röst ordet ”ståååå”. Stega själv lite fram och tillbaka och lär hunden på så vis att den ska bli ståendes kvar trots att du rör dig lite.

Belöningen kommer sen
Lär nu hunden att stå kvar trots att du tar något/några steg förbi den. Säg ”stå” samtidigt som du hejdar hunden med en godbit men stanna inte själv utan fortsätt några steg vidare. Försäkra dig om att hunden gör rätt dvs titta på hunden och släpp den inte med blicken (backa hellre bort från den). Står hunden kvar går du tillbaka och ger den belöningen.
Se till att hunden blir kvar även när du går tillbaka till den och låt den inte komma dig till mötes. När du börjar bli säker på att hunden hejdar sig av ditt stanna (och av beröringen av dina fingrar mot dess nos) kan du prova vad som händer om din hand är tom. Säg ”stanna” och rör vid hundens nos men utan att ha något godis i handen. Gör hunden rätt och stannar tar du genast steget tillbaka till den och ger den godbiten.
Kom ihåg att du inte kan ha en godbit i den vänstra handen och säga stanna. (Din godbit kommer då fungera som en magnet och dra med sig hunden när du går vidare.)
Avancera genom att låta beröringen av din hand mot hundens nos bli alltmer fjäderlätt. Men ha inte för bråttom med att få bort dina hjälper. Det viktiga är hela tiden att hunden begriper att den ska stanna tvärt och bli kvar stående, inte att du kan gå tävlingsmässigt.

Det vanligaste felet
Det vanligaste neddraget ger domaren för att hunden inte stannar tvärt när föraren säger ”stå”, utan tar två steg till innan den stannar. Att hunden gör så beror för det mesta på en inlärningsmiss från förarens sida.
Det är lätt hänt att man börjar med att säga ”stå” för att sedan sträcka ut handen och hejda hunden med godbiten. (Som att tuta först och bromsa sen. Istället för att tuta och bromsa samtidigt.) På så sätt lär föraren sin hund att stanna två steg efter det att hon/han kommenderade den att stanna.

Bollmetod
Följande metod ger en glad hund som stannar mycket tvärt. Nackdelen är att den kräver rätt mycket av förarens motorik. Ha en boll i vänsterhanden och be hunden att gå fot med dig. Böj dig något och kasta iväg bollen framför nosen på din hund åt vänster och bakåt. Låt hunden genast få sticka iväg efter bollen.
Gör om detta kast ett antal gånger och lär hunden att din handrörelse framför dess nos betyder att bollen sticker iväg. Det är av högsta vikt att hunden ser din handrörelse för det är den som senare kommer att bli ditt tecken för stå.
Gör om kaströrelsen igen men nu utan att kasta. Det vill säga låtsas att du kastar bollen. De flesta hundar springer iväg några steg i den riktning som bollen brukar ta vägen i för att sedan stanna och se lite förvirrade ut. Bolla med bollen lite retsamt och gör hunden uppmärksam på att du fortfarande har den. Gör om samma sak igen och igen tills hunden börjar bli lite misstänksam.
Efter bara några upprepningar brukar de flesta hundar hejda sig tvärt och kolla vart bollen tog vägen och inte börja vimsa iväg på måfå. Gör hunden så, det vill säga stannar, kastar du genast bollen till den som belöning.

När det inte fungerar
Det är viktigt att hunden går i korrekt position för att ovanstående ska fungera. Går hunden för långt fram kommer kaströrelsen ske bakom hundens huvud och då kommer inte hunden lära sig att ge akt på någon handrörelse.
Tänk på att din handrörelse måste vara densamma oavsett om du kastar bollen eller bara låtsas göra det. Hunden vet redan efter några kast vad kaströrelsen betyder men någon annan gest lär den inte reagera på. Kastar du rakt ut åt vänster blir det färdiga resultatet gärna en hund som stannar men som tyvärr innan dess hunnit hoppa ut någon meter åt vänster från föraren. Kastar du snett bakåt är det lättare att få önskad reaktion, hunden hejdar sig i steget.

Lär hunden att vänta på belöningen
I början belönar du hunden genast som den stannar med att kasta bollen till den. Efter några dagars träning kan du ta ytterligare något steg från den innan bollen kommer susande. Öka sakta på antalet steg från hunden innan du kastar bollen.
Nästa steg kan vara att du går från hunden, hejdar dig tar något steg tillbaka och först då kastar bollen. Till slut har du kommit så långt att du gått från den stående hunden vänt dig gått tillbaka och ställt dig bredvid hunden innan du kastar bollen.

Tecken eller röstkommando
Det är en smaksak om man vill använda sig av röstkommandon eller handtecken. I det här fallet ser jag en anledning att behålla handtecknet för att slippa sammanblandningen med läggandet under gång. Men föredrar du röstkommandon ska träningen av det komma in först nu när hunden vet att den ska stanna tvärt på din handrörelse.
Gör handtecknet och säg samtidigt ordet ”stå”, belöna hunden om den gör rätt. Låt därefter handtecknet bli alltmer diffust men behåll ett tydligt ord och din hund kommer så småningom att förstå att ordet är det samma som gesten. Underskatta inte tiden det tar för hunden att begripa att ordet är densamma som tecknet.
Bli inte förvånad om det tar lika lång tid ytterligare som det tog att lära hunden att stanna för ditt handtecken.

Titta alltid på hunden
Oavsett vilken metod du använder ska du titta ned så pass mycket att du alltid vet om hunden stannar tvärt eller om den först tar något steg innan den stannar. Gör du inte det är risken stor att du ibland belönar din hund fast den inte gjorde bra ifrån sig.
Att göra så är att förbrylla hunden. Hunden uppfattar det som ointressant hur den stannar, den får sin belöning i vilket fall. Och i absolut värsta fall upplever hunden att du oftare belönar den när du stannar på ”fel” sätt varpå hunden självfallet kommer att missförstå hur du vill att den ska göra.

HOPP ÖVER HINDER
Det färdiga resultatet i hopp över hinder ser ut så att förare och hund ställer upp sig i utgångsposition framför hindret (på valfritt avstånd).
På tävlingsledarens uppmaning säger föraren åt hunden att hoppa och så fort hunden har satt sig i rörelse får även föraren börja gå.
När hunden är mitt över hindret får föraren kommendera hunden fot. Det är nämligen så de ska fortsätta att gå i några meter efter hindret för att sedan på tävlingsledarens uppmaning göra halt.

De vanligaste fallgroparna
Vi människor lyssnar lika mycket som vi tittar. Hundar tittar långt mer än de lyssnar. Ett vanligt problem är därför att hunden inte lyssnar till förarens kommando ”hopp” utan sitter kvar och väntar på att föraren ska göra en gest eller en rörelse för att den ska komma igång.
Väldigt ofta märker inte föraren att hon ständigt gör en gest, knäar lite, viftar med handen, gör en huvudrörelse samtidigt som hon säger ordet hopp. Först den dag de befinner sig på tävling tänker föraren på att vara helt stilla varpå gesten uteblir och hunden vägrar lämna hennes sida.
En annan mycket vanlig miss är fotgåendet på den andra sidan hindret. Föraren får inte hejd på sin hund och hunden tycks uppleva den sträckan som en kapplöpningstävling mellan hund och förare. De flesta hundar antar villigt utmaningen för de vinner alltid över sina förare!

På var sida om hindret
För att undvika dessa två fallgropar kan du träna detta momentet på det här sättet.
Börja med att göra hindret mycket lågt, nu ska ni inte träna höjdhopp utan taktik. Hoppa därefter tillsammans med den kopplade hunden några gånger över hindret. Ställ dig därefter framför hindret och be hunden att sätta sig vid din sida.
Ta av hunden kopplet och kliv sedan själv över hindret och ställ dig mittemot hunden. Vifta med handen och visa hunden att du har något att erbjuda, stå därefter helt stilla och kalla in hunden över hinder. Det räcker med att hunden hoppar över hindret för att du ska belöna den.
Anledningen till att du ska stå helt stilla när du säger ordet ”hopp” är att hunden ska lära sig att lyssna till ordet och inte att titta efter gester från din sida. Hunden behöver en drivfjäder för att hoppa över hindret, det är därför du själv står på andra sidan för då fungerar du som en.

Vänd hunden ryggen
Skulle hunden fuska och springa runt hindret för att komma till dig ställer du två högre hinder utanför hindret ni tränar på. På så vis erbjuder du den lättaste vägen till dig.
Nästa steg blir att själv åter hoppa över hindret men att denna gång ställa sig med sidan mot hunden. Visa först att du har en godbit i handen, stå därefter helt stilla med armarna längs med sidorna och säg ordet ”hopp”. Så fort hunden kommit in till din sida får den belöningen.
För var gång du ber hunden att hoppa över hindret ställer du dig alltmer med ryggen vänd mot hunden. Be hunden att hoppa över och be den sedan även att sätta sig intill din sida.
Nästa svårighet är att du sakta men säkert ställer dig allt närmre hindret. Till slut står du så nära hindret att hunden inte får plats att sätta sig intill dig.
Säg då istället fot redan när hunden befinner sig mitt över hindret och börja själv gå framåt. Så fort hunden slutit upp vid din sida och går fot hejdar du dig och belönar den.

Föraren tappar dragningen
Ett kritiskt steg brukar vara när föraren har backat så långt att hon står mitt för hindret. Då utgör hon inte längre något dragplåster på hunden och det blir lite omotiverat för hunden att hoppa.
Antingen biter du ihop och envisas, men du kan också för en tid lägga ut bollen på andra sidan och därmed skapa en ny anledning för hunden att hoppa över. Gör det bara några gånger.
Låtsas därefter att du går ut och lägger bollen på andra sidan. Kommendera hunden fot när den är mitt över hindret och kasta bollen på riktigt så fort hunden slutit upp vid din sida. Det brukar inte ta så lång tid innan hunden begriper att belöningen kommer så fort den går fot vid förarens sida efter hindret.

Underlätta för domaren
Vid det här laget utför ni faktiskt momentet tävlingsmässigt, förhoppningsvis utan att behöva gester för att hunden ska hoppa över hindret och sedan genast sluta upp vid din sida när ni båda passerat hindret.
För att göra det så enkelt som möjligt för domaren att bedöma ert (hundens och ditt) utförande ska du undvika att springa förbi hindret. Då blir det lätt för domaren att se att du inte gör några extrakommandon av något slag.
Springer du däremot förbi hindret blir det många flaxiga händer och gester som domaren kan misstolka som hjälp åt hunden. Börjar föraren springa brukar de allra flesta hundar höja tempot också. Lär istället hunden att den ska hejda sig när den kommit över hindret och vänta in dig.